Om Loke Renovering Besättning Resrutt Resebrev

2009

Då var det vår igen och ännu en sässong av Loke-renovering drar igång.

Motorn verkar ha överlevt vintern och startar glatt i ett moln av rök. Än finns det finns hopp.

Det är dags för den gamla ställbara propellern att flytta ut. Bladen och naven kommer av fint och recyclas i form av delar till en ny axeltätning bl.a. Ersättaren är en sprillans ny och fin fyrbladig bronspropeller. Den är så fin att vi nästan tycker det är synd att använda den.

Den gamla fettsmorda propellerlagringen ersätts med ett nytt och underhållsfritt vattensmort lager. Vi passar på att svetsa dit en betydligt stabilare skädda när vi ändå är i farten.

Loke har en inte alltför stilig överbyggnad i aluminium som verkar vara eftermonterad. Överbyggnaden är bara en låda för förvaring och bättrar inte på takhöjden i förpiken. Precis som för allt annat på Loke som är bultat så har rosten fått fäste ordentligt. Martin kapar alla rostiga bultar med vinkelslipen.

Ojojoj, ser inte bra ut. Tur att vi har en ny fin svets. Stålbåtsägarens bäste vän. Stålbåtar är ganska tacksamma att äga med tanke på att man helt enkelt kapar bort det rostiga området och sedan svetsar dit en ny fräsch bit. Snabbt och enkelt och lagningen syns inte ens med lite färg på.

Nu blir det ett jättestort hål i däcket.

Martin skär bort skadad plåt och svetsar dit ny. Nu ska det bli ståhöjd i förpiken.

Under våren har Martin byggt en ny överbyggnad som ska svetsas på plats. Som gamla seglare tycker vi att ett par winchar är ganska käckt att ha när man slussar. Speciellt med tanke på att Loke väger bortåt tio ton. Vi sätter ut en annons och tro det eller ej men det hör av sig ett par från samma båtklubb. Vi slår till direkt på ett par begagnade Lewmarwinchar.

Efter att ha släckt en mindre brand inne i Loke är så den nya överbyggnaden med winchfäste på plats. Den är helsvetsad så det bör inte bli några problem med rost här i närtid.

När vi ändå är i svetsartagen så passar vi på att mura igen några bottengenomföringar som inte kommer att användas. Ekolodet får också ett nytt fäste enligt konstens alla regler.

Genvägen med det torra avgassystemet visade sig mycket riktigt vara en senväg. Det blir till att modifiera. Några rostfria rörkrökar och lite fantasi blir till en avgaskrök med vattenkyld mantel.

Så här ser den ut när den är färdig. Plattformen bredvid motorn behöver också modifieras lite.

Med ett vått avgassystem kommer även en ljuddämpare/vattenuppsamlare. Martin konstruerar snabbt en specialanpassad och bygger den av rostfritt. Den skaaaa få plats där nere framför motorn...

Motorn har en 24V startmotor. Vi får inte riktigt till elsystemet på något enkelt sätt eftersom generatorn är på 12V resten av elsystemet också. Enklaste ändringen är att byta till en 12V startmotor. Vi hittar ganska enkelt en som passar direkt utan ytterligare modifieringar.

Det här är det nya räcket till soldäcket. Utan räcke är det mer eller mindre bara en snubbelkant där uppe. Nu blir det andra bullar. Det blir riktigt bra tycker vi.

Med tanke på potentialen hos det nya soldäcket så känns det bra med lite ballast i andra änden också. Martin har kommit över ett ton bly som gjutits 70 kilos vikter som passar i kölsvinet. Resten av kölsvinet är förresten också renoverat och målat nu. Trycklagret kommer på plats igen.

Vi svetsar igen fönstren mot aktern i styrhytten. De funkade helt säkert jättebra innan soldäcket kom på plats. Nu ser man ändå inte bakåt och dessutom går soldäckets trall tvärs över rutan. Tanken är att vi ska montera ett par runda ventiler där istället men det får bli en senare fråga.

Anna river ut all islolering för att kolla hur plåten ser ut. Ingen mer rost. Anna och Elisabet byter ut det mesta av cellplasten. Har det funkat i femtio år så här långt så ska det nog funka lika länge till nu när det är nymålat.

Nu är det dags för årets skitigaste och jobbigaste insats. Blästring av skrovet. Det krävs ordentliga grejer. En dieseldriven kompressor står för trycket och även en hel del väsen. Vi börjar under vattenlinjen och det går riktig smidigt. Över vattenlinjen är det däremot en helt annan historia. Här är färglagren flera millimeter tjocka och blästringen går i sniiigelfart. Nej, så här kan vi inte ha det. Det visar sig att en vinkelslip med en rasprondell av volframkarbid är effektiv. Vi åker och köper två billiga vinkelslipar till så att Ulf, Elisabet och Anna kan gå före och avverka så mycket färg som möjligt innan Martin kommer efter med blästern.

Ingen lek detta...

It's a dirty job but someones got to do it. Ulf i det här fallet. Välbehövlig fikapaus. Get gäller att torka gruset ur ögonen för än är det mycket färg kvar.

Sådärja, då är vi halvvägs. Vi målar skrovet med epoxifärg allt eftersom den bara metallen exponeras.

Titta, det fanns en ände på eländet ändå. Nu är det bara att blaska på ett antal lager med epoxifärg innan det är dags för själva färgen. Vi varvar ljusgrå och mörkgrå epoxifärg för att vara säker på att täcka alla ytor ordentligt.

En ganska vanlig syn under blästringen. Martin rensar blästerklockan. Vi blästrar med aluminiumsilikat eftersom det går att återanvända om man samlar upp det. Det går ändå åt flera hundra kilo. Vi hänger för presenningar för att samla upp aluminiumsilikatet så gott det går och häller tillbaka det i klockan. Det visar sig att det blir stopp i klockan på grund av en massa vassa små ståltrådar. De kommer från de roterande stålborstarna som vinkelslipsgänget avverkar i rask takt. Elisabet åker och köper en sil sså är det problemet löst.

Titta nu börjar ju Loke få färg. Det blev inte alls den blåa nyans som vi tänkt oss men när vi är klara är alla glada för det för vi är jättenöjda med resultatet. En vit vattenlinje på det där så blir det kanon.

Däcket och överbyggnaden ska målas också. Anna och Silvia målar för glatta livet.

VEM I HEL***TE HAR STÄLLT EN HINK FÄRG PRECIS NEDANFÖR STEGEN!!! Hmm, det kanske var jag själv. En klassiker som man får bjuda på...

En av många snabbmatsluncher under renoveringen. Denna i strålande solsken.

Tro det eller ej men Loke börjar faktiskt bli färdig. Exteriört i alla fall. Från kölsvinet och upp till durken är allt nyrenoverat och fint men det finns fortfarande ingen inredning.

Martin och Elisabet monterar propellern innan sjösättning och Bengt skruvar dit axelanoden.

Loke rullar i spat på egen vagn denna gång. Han verkar flyta och puttar ner till sin nya bryggplats i Stångån. Titta så fin han blir. Gösstaken kommer på plats men det visar sig under sommaren att varje gång vi passerar under en bro så måste den fällas rakt ner i knät på de som sitter på soldäcket. Vi får nog fundera på en bättre lösning.

Sommarens stora äventyr för Loke och oss blir en tur på Kinda kanal.

Här slussar vi upp för Tannefors slussar i Linköping. Det finns gott om plats för både folk och deras cyklar på Loke. Besättningen byts ut flera gånger under resan. Det finns plats för en grill på fördäcket också. Loke är ju både oöm och inte speciellt eldfängd heller. Det blir lunch någonstans i närheten av Hjulsbro.

Slussarna längs Kindakanal är handmanövrerade. Anna hjälper till att öppna portarna.

Eftersom loke inte har någon inredning än så tar vi in på hotell Rimforsa Starnd där vi äter en bättre middag och sover skönt i mjuka sängar. Det är en ganska lång dagsetapp enkel resa så vi somnar mätta och nöjda. Dagen därpå åker vi samma väg tillbaka men nu med ny besättning som ansluter per cykel längs kanalen.

Loke gör även ett flertal turer på Kinda kanal och sjön Roxen under sommaren. Arbetet med Loke går frammåt och till nästa vår sätter vi tänderna i inredningen. Det ska bli spännande.