Om Loke Renovering Besättning Resrutt Resebrev

2007

Kolla vilken skönhet vi hittade på Blocket.

I ärlighetens namn måste man väl i efterhand klassa Loke som ett riktigt vrak i detta tillstånd men i den kollektiva euforin som råder lyckas vi ändå se någon slags potential i skrovet.

Bryggan med vattenskadade paneler och elektronik från förr.

Salongen och det lilla pentryt.

Toalett och akterdäck.

Titta där är ju förpiken och något som antagligen är elsystemet. Lite rost på oljestickan har väl ingen dött av, eller hur. Loke är ju ett riktigt kap!

Nykterheten i denna affär kan man väl diskutera men nu är i alla fall Loke redan här. Han får åka lastbil från Halmstad upp till Norrköping eftersom han inte direkt är körbar än. Bara att spotta i nävarna och köra igång. Tobbe ger tummen upp. Oklart till vad men vi är i alla fall taggade att dra igång vinkelslipen.

Loke har stått på land några år och är rejält skitig. Vi börjar med en ordentlig rengöring, punktinsatser med vinkelslip och färg och se, det börjar redan se bättre ut. Någonstans har vi väl tänkt att se hur långt lite färg, nya gardiner och kanske en trasmatta ska kunna ta oss och vem vet, kanske räcker det ända ner till europas kanaler.

Men säg den glädje som varar. Ganska snart kliver Elisabet rakt genom golvet som visar sig bestå av murkna spånskivor och det är nog ungefär här som renoveringen spårar ur fullständigt.

Vi dömmer i princip ut allt som sitter löst och även en del grejer som inte sitter så löst. Här är t.ex. en hink full med elsystem som får sig en enkelresa ut genom dörren. Anna tejpar igen alla lömska hål som liksom suger åt sig och slukar allt som tappas på golvet.

Alla rutor plockas ur eftersom det finns mycket rost bakom gummilisterna. Fram med vinkelslipen och rostskyddsfärgen. Ulf verkar hyggligt nöjd med dagens slipande.

Vid alla skruvade genomföringar har rosten fått fäste. Allt skruvat tas bort, hålen svetsas och målas. Loke blir ganska fläckig efter första vändan med penseln. Man känner sig nästan lite som en arkeolog när man slipar sig fram bland alla gamla färglager. På skrovet räknar vi till inte mindre än åtta lager färg.

Även insidan får sig en omgång. Allt trasigt och löst åker ut. Att ösa kölsvinet is a dirty job, but someone's got to do it... Det är ungefär knädjupt med kletig och svart olja. När all olja är borta hittar vi inte mindre än 19 skruvmejslar, end handfull skiftnycklar, ett par glasögon och en massa andra mer eller mindre oidentifierbara objekt. Det var nog inte igår det blev städat här senast.

Titta där nere sitter ju motorn. En perkins P6. Vi visste att det var rost på oljestickan och att bränslepumpen var paj och hade väl inga högre tankar om motorn men efter att ha kollat runt lite visade de sig att den slutade tillverkas 1961. Vi bestämde oss för att helt enkelt kasta ut den. Frågan är bara hur man lyfter ut en järnklump som väger närmare 700 kg genom dörren på sidan. Stadig järnbalk rakt genom styrhytten är ju en bra början.

Här kommer den. Ett spaklyftblock och några kraftiga spännband gör susen.

Med hjälp av en glidbräda på balken spelar vi ut motorn genom dörren och ner på en lastpall.

Motorn ute. Det blev ganska tomt i motorrummet vilket underlättar avsevärt när vi nu renoverar grundligt från svinet och uppåt.

Nu är vintern nästan här och detta är så långt vi kommer detta år. Loke är tvättad och urstädad, rosten är stoppad och motorn har lämnat skeppet. Nu stoppar vi om honom under presseningar och väntar tills solen tittar fram igen till våren. Stay tuned!